Se hur det det blev

se DEM VITA HÄR

Power project - my conclusion .

The blog has for me been very important to make my own process clearer. I did not think it would be so obvious. So I am surprised!
Using the blog to express myself in the process has given me a greater understanding of what I have done . My thoughts have become visible and clear .
The ability to see and follow the others' projects , process and thoughts have been helpful and encouraging for my own project. I have felt that I have been more in context although I worked myself and not physically met the others.
I have previously worked in artist groups in different ways. Sometimes we have done work together and sometimes made ​​our own artwork on the common theme. Then we also had a number of physical meetings where we talked about what we did and how we would proceed , etc. .
The blog has functioned in a similar manner with the added bonus that I very clearly saw my own reflections on how I thought and acted .
This experience I will take with me into my teaching.
The blog is a superior process tool with visual impact that I will return to in other art projects .

Den öppna loggboken

Bloggen har haft stor betydelse för att se den egna processen tydligare. Trodde inte den skulle vara så tydlig. Jag är alltså överraskad.

Att på detta sätt formulera mig under processens gång har gett mig större tydlighet till det jag gjort. Tankar jag annars tänkt skulle inte på samma sätt finnas och  stannat kvar. En tanketråd hade på samma sätt inte varit lika synlig utan bloggen. 
Möjligheten att se och följa andras projekt, process och funderingar har också varit bra och sporrande för det egna projektet. Jag har känt att jag varit mer i ett sammanhang även om jag jobbat själv och inte fysiskt träffat de andra.

Jag har tidigare jobbat i grupp på olika sätt, från där vi gjort verket tillsammans till ett gemensamt verk och endast egna verk på gemensamt tema. Då hade vi flera fysiska möten där vi samtalade om vad vi gjorde och hur vi skulle gå vidare mm.

Bloggen har fungerat på liknande sätt med den extrabonusen att mycket tydligare se mina egna reflektioner om hur jag tänkte och handlade. 
Denna erfarenhet kommer jag att ta med mig vidare in i mitt lärararbete på BVK. 
Jag har blivit loggbok på blogg- frälst på allvar.

Skillnader i projektet och i undervisningen.

Vi har inte haft grupphandledningar eller träffar så ofta under projektets gång som på utbildningen. Vi har inte haft handledning med externa handledare så ofta som vi har på BVK.

Våra studenter studerar på heltid och kan lägga all tid på projektet  som brukar ligga på 4-7 veckor, så har det inte varit för oss. Vi har istället haft längre tid på oss men samtidigt arbetat i princip heltid.

Skillnader mellan projektet och undervisningen består också i att vi lärare är konstnärer och har kunskap och erfarenhet om gestaltande arbete vilket inte studenterna har som går på bildlärarutbildningen. Vi har inte behövt brottas med gestaltnings problematiken på samma grundläggande sätt som studenterna, men man kan absolut känna i gen sig i processutvecklingen som man måste ta sig igenom för att komma vidare med det gestaltande arbetet. Projektet hamnar därför på en metanivå som studenterna inte kan nå fram till.

Vi har framför allt undersökt bloggverktyget och hur det påverkar och inverkar på det egna konstnärliga arbetet och hur det bidragit till den egna läroprocessen. Vi har även erfarit hur grupphandledning och externhandledning haft positivt inflytande på gestaltningsprocessen.

Två avslutande frågor:

Vad hade hänt om vi hade haft möjlighet att göra projektet på heltid under 8 veckor med handledning både i grupp och med externhandledare precis som studenterna?

Hade gestaltning och bloggande sett totalt annorlunda ut eller hade process och gestaltning  förhållit sej likande till hur den nu blev?

Den vita 2.50 min

se filmen Den vita

Den här versionen är högupplöst mp4 - fil. Det finns en ursprungsversion med bättre bild, ljudkvalietet och tajming som visades på HDK i februari.

med lite distans...

Den vita - rutan.  Jag startade men en vit ruta utan att veta att jag skulle hamna i en liknande titel.

Med lite distans har jag återigen tittat kritiskt på min film. Den  utstrålar en känsla av makt och maktlöshet. Den flackar hit och dit och makt står aldrig stilla, den förändras i relation till i vad den ställs emot och vad den möter. Den ändrar struktur och den är osynlig och synlig osynlig och synlig...
Jag är klar med verket men om jag skulle vilja fortsätta skulle jag vilja undersöka om man kan komma vidare med enbart ljud. För det är där det tar vid nu .

text

Den vita

video 2.50 min

Nike Nilsson

Tre personer samlas i ett rum. 

De känner inte varandra.

De skriver var sitt ord som de sätter upp på väggen.

De pratar med varandra i en och en halv timme.

Sedan går de åt var sitt håll.

Jag är också där.

Jag känner dem inte heller så väl.

Jag ställer två frågor när videokameran och mikrofonerna är på.

Jag sitter och lyssnar på vad de säjer om och om igen.

I flera dagar.

Jag ser dem länge.

Ser dem långsamt och fort.

De försvinner och kommer tillbaka

och säjer det jag vill 
och vill det jag säjer

Tack till:

Anders

Karin

Vida

under veckan

När det konstnärliga arbetet går mot sitt slut brukar jag bli lika nervös som när jag ska börja.
Jag vill inte titta på vad jag har gjort och jag vill inte fatta beslutet att nu finns det inget mer att lägga till. Jag insåg i torsdags att det inte är så mycket mer att göra med det här. Det finns ofta lite att städa, att plocka undan och i detta fallet borstade jag lite en sista gång på ljudet.Det tog mej några dagar av nervositet att rätta in mej under filmen igen och småkrafsa. Justera så att det blev bättre.
När det kommer till filmarbete så blir jag oftast skraj att jag ska sabba allt. Typ radera något av misstag och tvingas göra om allt från början.

Som jag sagt tidigare om det här videoarbetet så finns det delar som jag inte vet om jag gillar. Det finns delar som jag inte är säker på om de ska vara där eller ha den skepnad de har. Det finns kvar för att jag inte känner till svaren ännu. Jag behöver låta det vara och jag behöver fråga någon om råd. Men råd ska jag få på fredag. Det ser jag fram emot.
Nu har jag bränt över filmen på DVD. Jag fick mej en härlig överraskning. Jag har gjort hela filmen i NTSC, och IDVD (som e ett skitprogram!) protesterade när jag skulle bränna. Som tur var kunde Toast omkoda  till PAL vid bränning så det löste sej. Jag tycker inte att jag kan se någon försämring eller förändring av materialet när kollade på DVDn båda i datorn och i DVDspelaren.
Jag borde sammanfatta. Men jag tänker inte göra det nu. Imorgon ska det visas och jag väntar med sammanfattning efter att biblioteksutställningen är genomförd och jag grillats med filmen på fredag.
Om 15 min ska jag lämna in en text till utställningen. Texten är skriven helt nyss och skulle nog behöva köras ett par varv till. Jag har svårt med texter till konstverk (alltså de jag ska skriva själv) då jag i efterhand tycker att de brukar vara pinsamma och uppblåsta. Jag ska lägga upp vad jag skrivit här så jag kan skämmas inför alla. Lägger den ensam som ett nytt inlägg.