Man kan utan tvekan fundera på vem den offentliga plasten tillhör. Jag har fått ett nytt förhållande till det offentliga rummet sedan jag fick barn och numera tar mej fram med en barnvagn. Rent faktiskt skulle barnvagnen vara en vardaglig stridsvagn som jag skjuter framför mej och på så sätt mejar ner alla andra framför och runt mej. Kan absolut funka som maktmarkör i vissa lägen. Jag har själv blivit skitförbannad på ”mammor” som går i bredd tre och tre på gatorna och stoppar rörelseflödet på hela gatan.
Men större delen av stadsrummet uppbyggt för att man ska gå fri på sina ben och inte rulla sej fram på något hjul. Ska det ha hjul ska det vara fordon och för dessa finns det speciellt utformade platser och anvisningar körfält filer vägar. Att köra barnvagn eller vara funktionshindrad är en delad katastrofupplevelse i den dagliga offentliga miljön. Varsågod ta bakvägen varuhissen eller tyvärr kommer du inte in här överhuvudtaget. Skillnaden är väl att jag kan gå på mina ben, öppna dörren osv om jag släpper vagnen, det kan inte funktionshindrade i samma utsträckning.
I somras läste jag ” Genus på offentlig plats Reflexer och transparenser” Anna Sofia Lundgren (fil dr i etnologi Umeå universitet). I boken belyses bland annat hur kunskap om manligt och kvinnligt på offentliga platser påverkar våra upplevelser och möjligheter i det offentliga rummet?
I hennes bok Jag har hittat begrepp som Gemeinschaft och Gesellschaft myntade av Ferdinand Tönnies. Gemeinschaft förknippas med det förtroliga privata och med exklusiv samlevnad och som karaktäristiskt förknippas med kvinnor, medan Gesellschaft är ”det offentliga livet” vilket ofta förknippas med män. Ta man genusperspektiv på det här blir denna könsladdning än tydligare när man betraktar betydelsen hos begreppen där Gesellschaft uppfattas som artificiellt skapat medan Gemeinschaft associerar till något mer organiskt framvuxet. Dessa betydelser artificiellt skapat respektive organiskt framvuxet är betydelser som bär på könade innebörder där artificiella människors skapande - kulturen ställs i motsats till det organiskt framvuxna -naturen. Av detta kan vi om vi hårddrar det hela att den offentliga miljön-stadsrummet inte tillhör eller kan frambringas av kvinnan. Det är av mannen skapat.
